Skärmen ännu inte självklar

Digitala medier är ett naturligt inslag i musikämnet. Men i bildämnet finns en större spänning mellan traditionella konstnärliga och digitala medier. Det visar ny forskning från lärarutbildningen vid Umeå universitet.

Digitaliseringengår rasande fort, men lärarna prövar sig fortfarande fram hur de ska använda de digitala verktygen i undervisningen. Det finns ännu inga utpräglade pedagogiska grepp och man försöker fasa in den nya tekniken. Många lärare befinner sig i add-on-fasen, det vill säga de lägger den nya tekniken till det de gjort tidigare.

Det menar en grupp forskare inom bild, musik och svenska vid Umeå universitet. De har undersökt vad som händer när föreställningen om vad som ingår i ett ämne, ämnesparadigmet, möter det digitala paradigmet, det som ingår i den nya teknologin.

– Vi har försökt lägga ett humanistiskt perspektiv på hur digitala redskap ska underlätta för ämnena, säger Anders Marner, som tillsammans med Hans Örtegren svarar för bildämnets del av projektet.

I studien undersöker man vad lärarna ser som den heliga kärnan inom varje skolämnesparadigm. Man använder begreppen »det heliga« och »det profana«, för vad man absolut vill ha kvar och vad som är mer perifert och möjligt att släppa om ämnet blir för innehållsrikt. Har man till exempel som bildlärare en föreställning om konst som fritt skapande, då ligger det i det heliga och man kanske kan avvara digitala verktyg.

– Om man däremot har en uppfattning om ämnet som kommunikativt, blir det digitala svårare att vara utan, eftersom det ligger nära och underlättar kommunikation, menar Anders Marner.

Det finns spänningar mellan det traditionella bildämnet – där det manuella, handlaget, är viktigt – i förhållande till de föreställningar många lärare har om digitala medier. Historiskt har rädsla för ny teknik och nya medier alltid funnits, tills man har lärt sig att använda det nya för sina egna syften. Han tar fotografiet som exempel: när det kom hatades det av konstnärerna, som ansåg att det tog bort allt det själsliga och uttrycksfulla. Men efter att först ha varit ifrågasatt blev det så småningom erkänt konstnärligt.

Så kommer också att ske med de digitala medierna, menar han. Om man mjukar upp spänningen mellan det traditionella och det nya kan estetiska perspektiv och digitala medier mötas och något nytt utvecklas.

– ­Det är ingen motsättning mellan konst och digitala medier – den estetiska, konstnärliga aspekten kan mycket väl komma fram i digitala bilder! Det ena utesluter inte det andra, och båda delarna ska ingå i grundskolans bildämne.

Forskarna i bild har intervjuat lärare och elever på nio högstadieskolor. Skolorna har de sedan delat upp i fyra kategorier, efter olika förhållningssätt.

I den första kategorin känner man motstånd mot de digitala medierna. Det kan dels bero på skolornas bristande ekonomiska eller digitala resurser. Dels kan det bottna i lärares ämneskonception, syn på ämnet. Anser man inte att digitala verktyg ingår i ämnet, sorterar man bort det.

– Men i Lgr 11 är de digitala medierna mer framskrivna än förut, så det är knappast en framkomlig väg, säger Anders Marner.

I den andra gruppen adderar man den digitala tekniken, lägger den till det man redan gör. Det kan ske till exempel genom att använda den i en specifik uppgift, som något elever får göra när de får lite tid över, eller så är den förlagd till ett annat ämne, som ofta kallas just medier. För övrigt bedrivs undervisningen som vanligt, manuellt.

Inbäddning, »embedment«, kallas det tredje förhållningssättet. Då används de digitala medierna dagligen, som en naturlig del av undervisningen. De står inte i motsättning till manuell verksamhet, utan blandas upp med den. Vid de två skolor i undersökningen som hamnade i den här kategorin, bedömde man att fördelningen mellan manuellt och digitalt var cirka hälften–hälften.

Det finns också en fjärde kategori, där digital teknologi helt har tagit över.

– Det är en liten specialare, eftersom vi inte har sett någon sådan verksamhet, säger han och skrattar lite.

Om man helt skulle digitalisera undervisningen skulle man riskera att ta bort mycket som anses som heligt i bildämnet, menar han. Då kanske det bara skulle handla om att lära sig program. Forskarna har dock inte sett det i den obligatoriska bildundervisningen.

Musikforskaren Tommy Strandberg betonar att digitaliseringen är mycket mer kraftfull och påverkar mer än man kanske anar.

– Den influerar läsning, hur bilder skapas, hur musik skapas, vilken musik som går att lyssna på, säger han.

Tillsammans med Manfred Scheid har han forskat om digitala medier i musikämnet och de har sammanlagt besökt ett femtontal skolor. Tekniska förändringar har givetvis skett tidigare, men när exempelvis grammofonskivan eller elgitarren kom påverkade det inte undervisningen lika snabbt.

– På ett och ett halvt–två år har det redan förändrats mycket på skolorna vi undersökte. Framför allt har tillgången på hårdvara ökat, säger Manfred Scheid.

– Men att utnyttja den fulla potentialen i tekniken, det tror jag inte att man har kommit fram till, i alla fall inte överallt, fortsätter han.

Till skillnad motinom bildämnet har de båda forskarna inte upptäckt någon negativ inställning bland lärarna till digitalisering inom musiken.

Musiklärarna har varit väldigt tidiga med att införliva den digitala tekniken. »Alla« använder Spotify till exempel. Instrument kopplas upp till datorer, man spelar in, editerar och lägger ut musik digitalt.

– Det digitala är definitivt en nästan transparent och naturlig del av musikämnet, det ses som självklart. Möter det motstånd är det ifall de digitala medierna förändrar vilken sorts musik som ska gälla, säger Tommy Strandberg.

Många lärare och elever är rädda för att samspelet blir lidande, så att man enbart kommer att skapa och spela musik på datorer. Båda grupperna vill fortsätta, dels med det akustiska, dels med 1960–80-talens ensembleformer.

– Det var elever som sa – »om det blev så att man skulle kunna göra all musik ensam hemma – vad är det då för kul?«, berättar Manfred Scheid.

– Ja, den kärna vi har funnit, det heliga inom ämnesparadigmet, det är att sjunga och spela, musicera tillsammans, att förbereda lektioner, att ha tillgång till all den musik man önskar, säger Tommy Strandberg.

Tommy Strandberg och Manfred Scheid tänker sig att man integrerar detta samspel med den digitala tekniken. De menar att lärandet, hur man utvecklar sitt musicerande, numera inte sker enbart i skolan, utan i hög grad även utanför skolan, till exempel via nätet.

– Men skolan blir nu allt viktigare som det ställe där man rent fysiskt kan spela tillsammans, säger Manfred Scheid.

Det som förenar­ämnena musik, bild och svenska är att den ökande användningen av digitala medier har effekter som lärarna ibland verkar omedvetna om. Det som skiljer dem åt är traditionerna.

– Musik har länge legat i framkant av teknikutvecklingen; den har anammats, rakt in i musiksalen. Ämnet i sig är en samverkan, medan bildämnet i mycket har handlat om »det ensamma geniet«. Samma sak i svenskämnet, för att även nämna det – det har varit den ensamme läsaren, och skribenten, menar Manfred Scheid.

– I bild och svenska har det varit viktigt att det ska vara rätt upphovsman, att det inte går att skriva flera tillsammans. Inom musiken är det grupperna som gör låtarna. Det vet eleverna, lägger Tommy Strandberg till.