På vår skola har nästan alla elever föräldrar med ett annat modersmål än svenska. Vårt samhälle behöver att de här eleverna blir en del av det, och att de också får tillgång till högre akademisk utbildning. Det är otroligt viktigt. Då måste vi få dem att förstå att också de har möjligheter.
Schablonbilden av en Monroe-skola är att eleven inte har ett eget, fritt tänkande, utan bara ska göra som läraren säger. Så är det inte, utan det handlar om höga förväntningar och att bygga på det eleverna kan och har kännedom om.
Jag har alltid spelat fotboll och blev tidigt, i 13-årsåldern, för första gången ungdomsledare och tränare. Det har präglat mig att vara i närheten av barn och försöka leda dem framåt. Det handlar om att fostras in i hur man är mot varandra, i grupper och i nya konstellationer. Våra elever är mitt i puberteten och tänker väldigt mycket på sig själva. Men det är viktigt att lära sig att anpassa sig till andra.
Att växa upp var så mycket enklare förr, för mig. Jag är medelklass, uppvuxen i radhusområde, världen var inte så föränderlig. Jag tror att de vuxna såg oss mer som barn, även när vi gick på högstadiet. Och att känslan hos både barn och vuxna var att ›det ordnar sig alltid‹.
I dag behöver eleverna tidigt ta viktiga beslut, som de kanske inte är mogna för. Det verkar vara väldigt mycket upp till vad de tycker, kanske inte lika mycket till föräldrarna — till exempel vid val till gymnasiet. Jag tror att eleverna ibland behöver mer guidning.
Sedan jag blev skolledare tänker jag nog på ett annat sätt om elever. Som lärare var man mycket närmare varje elev. Nu handlar det mer om övergripande strukturer.
Därför är det viktigt att ta tillfället i akt att pratamed barnen, till exempel när jag äter med dem i bamba.Jag tror att de ibland ser mig som en bestämd och kanske sträng rektor. Men både de och jag vet att de kan komma och knacka på min dörr när de vill. Det händer jätteofta! Det är stor skillnad mot min egen skoltid — då skulle man aldrig gå till rektor frivilligt. Det är bra med dagens större frimodighet.