På Rönninge gymnasium är elever och lärare vana vid att se rektorn Sarah Stridfeldt dyka upp på lektionerna. Syftet är att se och lyfta det som lärarna lyckas bra med – inte att leta fel.
Fredagar är Sarah Stridfeldts bästa dagar på jobbet. Inte för att det snart är helg utan för att det är den dagen i veckan som hon har vikt för att vistas ute i skolan. Det absolut roligaste med rektorsjobbet, tycker hon.
– Jag försöker vara ute i verksamheten så mycket som möjligt även annars, men fredagarna under hela läsåret är särskilt inbokade för det.
När hon tillträdde som rektor för snart ett år sedan, efter att ha varit biträdande rektor i två års tid, var fler klassrumsbesök ett av hennes mål.
– Jag blev själv väldigt stärkt av rektors lektionsbesök med återkopplande samtal när jag arbetade som lärare. Det är något som jag vill förmedla till kollegiet här.
Nu gäller det att säkerställa att varenda lärare ska få besök. Hur ofta beror lite på vad lärarna själva har för önskemål och krav.
Den här eftermiddagen ska Sarah Stridfeldt vara med på en svensklektion som läraren Therese Dahlström håller i, med en klass som går andra året på ekonomiprogrammet. Sarah Stridfeldt besökte lärarens klassrum senast för knappt två månader sedan. Då pratade de om synliggörande av lektionens syfte och mål och hur man återkopplar till det i slutet av lektionen. I dag har de kommit överens om att följa upp hur det har gått.
Det är ganska sorligt och stimmigt i klassrummet när vi knackar på. Eleverna sitter i grupper runt datorerna och tittar på kartor över Södermalm i Stockholm. De är mitt uppe i ett ämnes-övergripande projekt i svenska och engelska som bygger på Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad. De tittar efter platserna som finns beskrivna i boken. Det är dem de kommer att passera under den kommande stadsvandringen, som de själva ska ordna.
På tavlan har Therese Dahlström skrivit upp målet med dagens lektion och på ett A4-ark har hon skrivit ner vad de ska göra under de sex veckor som arbetet pågår. Slutuppgiften är att redovisa för varandra på engelska. Dessutom ska de skriva en reflekterande och argumenterande text.
Sarah Stridfeldt passar på att gå en runda i klassrummet och ställa frågor till eleverna:
Hur långt har du hunnit läsa? Vad tror ni karaktärerna i boken skulle tänka om de landade i vår tid här och nu? Hur känns det att redovisa på engelska? Har ni fått vara med och lägga upp arbetet?
Både lärare och elever är vana vid besök i klassrummet, så det är inga konstigheter.
I Rönninge gymnasium har man infört blockläsning, där varje lektionspass är tre timmar långt, med en längre rast i mitten. En av tankarna med det är att skapa mer utrymme för diskussion. Det är en sak som Sarah Stridfeldt brukar observera på lektionsbesöken, om lärarna utnyttjar den möjligheten till dialog.
Det drar ihop sig till rast. Therese Dahlström skickar med eleverna två frågor att fundera över: Vilka är karaktärerna, Lotten och Henning? Och vilken bild ges av Stockholm?
Sarah Stridfeldt och Therese Dahlström slår sig ner vid ett av borden i klassrummet för ett återkopplande samtal. Sarah Stridfeldt frågar bland annat om Therese Dahlstöm är nöjd med lektionen, om hon tycker att eleverna har de förkunskaper som krävs för att klara uppgiften och vilken den största utmaningen är för henne.
Therese Dahlström tycker att den största utmaningen är att få med alla på tåget och att få till ett bra samarbete. Alla är duktiga individualister och kör gärna sin egen grej, säger hon.
De pratar också lite om vad hon funderat över sedan det förra besöket.
– Det känns jättefint i ditt klassrum. Det är roligt att se aktiviteten och engagemanget, att du skapar en delaktighet och att du knöt ihop med en reflekterande utmaning till eleverna. Det ska bli jättespännande att se hur det går, säger Sarah Stridfeldt innan hon tackar för besöket och önskar lycka till.
Just att se till de starka sidorna är huvudsyftet med lektionsbesöken, förklarar hon, när vi lämnar klassrummet. Inte att peka på brister. Men genom att ställa insiktsfulla frågor kan hon ändå uppmärksamma sådant som skulle kunna utvecklas eller bara förfinas en aning. Hon brukar skicka med ett litet utvecklingsråd.
– Eleverna hade lite olika uppfattningar om själva uppgiften så kring den behövs det kanske mer tydlighet. Först reagerade jag också på att det var ganska stimmigt i klassrummet men när jag gick runt och pratade med eleverna för att checka av märkte jag att det var fullt fokus på uppgiften.
Sarah Stridfeldt sticker in näsan i ett klassrum där dörren står på glänt. Hon hejar på några elever som sitter därinne på ”stödtid”.
– Nackdelen med blockläsning är att man snabbt kan halka efter om man är sjuk, därför är det
viktigt att det finns ordentligt med stödtid avsatt till att hinna i kapp, säger hon.
Skolan har 530 elever och 40 anställda lärare och stämningen är familjär. Här finns både studieförberedande och yrkesförberedande program. Just nu är det 27 klasser men det skulle kunna rymmas ytterligare två. Konkurrensen från grannkommunerna om eleverna är hård.
När Sarah Stridfeldt efterträdde den tidigare rektorn var lärarna vana vid förändringar. Kanske lite väl många på en gång, tror Sarah Stridfeldt. Därför har hon velat avgränsa så att det inte är för många bollar i luften samtidigt. Det här läsåret har skolan tre prioriterade mål: kollegiala klassrumsbesök, samarbete och koppling mellan olika ämnen och projekt, och formativ bedömning.
– Högt i tak är en klyscha, men den andan fanns här redan när jag kom och den utnyttjar jag genom att tro på varenda en. Jag försöker lyssna in personalens önskemål. Ibland kan det vara något jag snappar upp i korridoren. Är det något som jag tror att man kan gå vidare med så gör jag det, testar och kör.
Vid lektionsbesöken har hon också testat massor av olika modeller.
– Ibland sticker jag i princip bara in huvudet för att känna av stämningen. Andra gånger stannar jag länge för att observera mer på djupet och gör kanske en efterföljande utvärdering med en mindre grupp elever.
I vissa fall har läraren önskemål om vad Sarah Stridfeldt ska titta på, men det kan också vara något som hon själv vill följa upp. Genom rektorsutbildningen, som hon går sista året på, har hon också fått riktade uppdrag för vad hon ska fokusera på under ”verksamhetsbesöken”. Det kan vara allt möjligt. Till exempel hur läraren lyckas anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov, om killar och tjejer får lika mycket utrymme, om det syns att ett lärande sker och om intentionerna med lektionen synkar med ämnesplaner och läroplan.
– Vår värdegrund är att lärandet ska vara lustfyllt och det brukar jag tänka på i klassrummen: Är det lustfyllt? Vill jag stanna kvar här? För att eleverna ska nå sin fulla potential behöver de känna sig motiverade och bli utmanade.
Frihet och delaktighet är andra viktiga delar i det pedagogiska ledarskapet, tycker Sarah Stridfeldt. Skolans styrgrupp har bland annat arbetat med att hitta former för kollegialt lärande. Det har mynnat ut i att de numera gör lektionsbesök med återkopplande samtal hos varandra och att de diskuterar pedagogik i arbetsrummen.
– Vissa besöker varandras klassrum ofta. Andra tycker inte att det är så meningsfullt. Hur de väljer att göra lägger jag mig inte i, säger Sarah Stridfeldt.
En vanlig invändning mot lektionsbesök är att det tar för mycket av rektorernas tid. Men det argumentet köper hon inte.
– Visst tar det mycket tid, men jag anser att det är det mest värdefulla som jag kan lägga tid på. Det är ingen ”lyx” eller guldkant utan en naturlig del av vardagen för mig som rektor. Lärarna lägger ner massor av energi på att det ska gå bra för eleverna och har ett behov av att få bekräftelse och återkoppling på sitt arbete.