Efter en längre tids mobbning tog Lars Persson sitt liv. Två chefer åtalades för att ha orsakat hans död. Rättegången, som ägde rum i slutet av förra året, är unik och sätter fingret på chefers ansvar för att motverka kränkningar.
Hösten 2009 får missbruksenheten i jämtländska Krokom en ny arbetsledare. Socialarbetaren Lars Persson, då 52 år, har många års erfarenhet och är trygg i sin yrkesroll. Han är omtyckt av de flesta och beskrivs av familj, vänner och kolleger som stor och bullrig, varm och godhjärtad. Genomsnäll.
Lars Persson kommer bra överens med sina chefer och jobbar med frihet under ansvar. Tills den nya arbetsledaren kommer. Plötsligt ändras spelreglerna och sådant som tidigare varit självklart nekas honom nu. Utbildningar. Uppdrag. Ledighet. Han börjar känna sig bevakad och ifrågasatt. Den nya chefen granskar hans arbete och hittar fel här och där. Inom loppet av några månader bildar varje händelse ett mönster som gör Lars Persson allt mer rädd och osäker. På begäran av facket görs så småningom en mobbningsutredning, men den genomförs av den nya arbetsledarens chef som utan att analysera situationen ordentligt drar slutsatsen att någon mobbning av Lars Persson inte förekommer. Däremot börjar cheferna diskutera möjligheterna att avskeda honom. På ett halvår bryts han ner till en skugga av sig själv. Den 10 juni 2010 orkar han inte längre leva.
Efteråt försöker Lars fru Maria Lundquist-Persson få en förklaring från hans chefer. Vad exakt var det han hade gjort som skulle kunna ligga till grund för avsked? Eller fanns det inget? Hade de bara använt de arbetsrättsliga åtgärderna som ett verktyg i mobbningen? Hade de låtit Lars bli problemet när det egentligen fanns stora brister i organisationen som behövde åtgärdas? När Maria inte får några svar går hon till polismyndigheten i Östersund och anmäler cheferna för att genom att ha misskött sitt ansvar orsakat Lars död.
Nio procent av den arbetande befolkningen har utsatts för mobbning eller trakasserier på jobbet de senaste tolv månaderna. Det visar siffror från Arbetsmiljöverket. Av dem som mobbar är hälften chefer. Mobbning definieras här som upprepade kränkningar som pågår under en längre tid. Det kan handla om att bli ignorerad, utfryst, förolämpad, omplacerad, eller undanhållen information. I en undersökning som Lärarnas tidning lät Skop göra i december 2010 uppgav tolv procent av de tillfrågade 1 000 grundskollärarna att mobbning eller utfrysning förekom på deras arbetsplats. Av dem svarade 86 procent att skolledningen kände till vad som skedde, men bara 60 procent menade att ledningen agerade för att få stopp på det.
Experter på mobbning brukar peka på faktorer som till exempel organisationsförändringar, slimmade arbetsplatser, press, stress och otydligt ledarskap som utmärkta grogrunder för mobbning. Hur många av dessa kan bockas av i skolans värld?
– En rektor kan ha upp till hundra lärare under sig, säger Torsten Heinberg, beteendevetare på Arbetsmiljöverket. Hur ska man då kunna ha koll på hur det står till i kollegiet? Man måste kunna ha en uppmärksamhet och närvaro i vardagen och den begränsas kraftigt om man har hundra medarbetare under sig.
Siffror från Professioner i fokus, en samlingssida för flera forskningsprojekt om bland annat skolledares arbetsvillkor, visar att skolledare har fått en allt mer pressad arbetssituation. 1992 svarade 48 procent av de kvinnliga skolledarna, och 59 procent av de manliga, ”ja, oftast” på frågan om de hade sådant inflytande över arbetet att planerade saker kunde skjutas upp, vid exempelvis oväntad arbetsbelastning. Tjugo år senare hade siffran sjunkit till 26 procent för kvinnliga och 23 procent för manliga skolledare. Möjligheten att fördela arbetet så att det finns tid kvar att ge personalen den uppmärksamhet som behövs har också försämrats rejält under de senaste 20 åren. Fler skolledare i dag anser också att de inte fått tillräckligt med utbildning för ledningsuppgifterna.
Marianne Göthlin är lärare och jobbar sedan sju år med att utbilda pedagoger i kommunikation och konflikthantering, något som hon menar är ett effektivt sätt att förhindra mobbning. Hon beskriver skolan som en mycket speciell miljö där det finns många utrymmen där konflikter och mobbning kan uppstå.
– Skolan har ett så komplext uppdrag, säger hon. Den är avgörande för människor, och samtidigt har man dragit in så mycket resurser. Människor är väldigt pressade och när pressen blir för stor slutar vi lyssna på andra och blir i stället ganska primitiva. Man behöver fråga sig själv med vilken attityd jag möter mina medmänniskor eller kolleger. Med vilken attityd låter jag dem påverka mig?
Och i denna komplexa värld där budgeten är slimmad och tiden knapp, har skolans chefer ansvar för arbetsmiljön, den fysiska såväl som den psykiska. En mycket stor utmaning, säger Marianne Göthlin.
– Där har jag faktiskt en väldigt stor empati med skolledarna. De har ju fått ett jättesvårt uppdrag i den här tiden när verksamheten är så extremt ekonomistyrd. Det är klart att man måste hålla sig inom vissa budgetar, men inom skolan har det inte varit ett lätt uppdrag när pressen på resultat samtidigt ökat.
Våren 2013 åtalas två kommunala chefer i Krokom för att ha orsakat Lars Perssons död, alternativt den depression som ledde till självmordet. Enligt åtalet har de brustit i sitt arbetsmiljöansvar och rubriceringen blir därför arbetsmiljöbrott. Åtalet är unikt. Det är första gången chefer i Sverige hamnar inför rätta anklagade för ett sådant brott. Arbetsledaren, som enligt vittnesmålen varit den mest aktiva mobbaren, slipper åtal. Anledningen är att hon inte hade delegerats några arbetsmiljöuppgifter – vilket är en av förutsättningarna för att hon ska kunna ha ett straffrättsligt ansvar.
När denna artikel skrivs har domen ännu inte kommit. Kammaråklagare Åse Schoultz menar att oavsett hur det går, så kommer det faktum att chefers ansvar för den psykosociala arbetsmiljön hamnat under rättslig lupp, att vara ett stort steg framåt.
– Jag hoppas det här sätter lite press på folk i arbetsledande position så de ser till att ha chefer som är kompetenta, säger hon.