Med tavlor i taket, griffelfärg och samtidskonst har bildläraren Maja Sjöström lyckats skapa ett kreativt klassrum.
»Jag kan aldrig jobba i den här salen.«
Det tänkte Maja Sjöström när hon klev in här på Eklandaskolan i Mölndal första gången, efter sin anställningsintervju. Rummet var litet, mörkt och fullt av bord. Väggarna kala. En lärare satt böjd över en gammal dator. Det var allt.
– Man hade inte fått resurser, det såg förskräckligt ut. Jag fick ta tag i det …
Nu, fem år senare, ser salen helt annorlunda ut. Den känns ljus, borden har anpassats för elever i årskurs 3 till 6 och Maja Sjöström har satt upp massor av olika bilder på väggarna. Både konstnärsbilder, elevarbeten och foton på spännande personer.
– Tanken är att de ska få inspiration av saker de inte har en aning om eller någonsin sett förut. Det är allt från japanska filmillustrationer till Nelson Mandela.
Färgerna i rummet går i dova blå och gröna nyanser med accenter i knallig rosa och orange. På en vägg hänger en snirklig orange pappersorm som ringlar sig uppåt full med bilder. Det är konsthistorien som snirklar sig mot taket.
– Den använder jag mycket i undervisningen för att de ska få en blick för hur det började och vad som finns bevarat.
Det finns en tanke med att inte rita en rak tidslinje längs med väggen. Det här är en mer spännande, organisk historieskrivning. Högst upp, i nutiden, finns elevbilder sida vid sida med moderna verk.
– Det är roligt för dem att se sina egna saker och jämföra och diskutera: vad är konst?
I tidslinjen finns inte bara klassiker utan stort fokus ligger på samtidskonst och kvinnliga konstnärer. Maja Sjöströms erfarenhet är att eleverna redan känner till manliga genier som Da Vinci, Picasso och Munch när de kommer till henne. Hon vill ta bildanalysen vidare in i modern tid.
Förmågorna i bildämnet finns formulerade på färgglada papper runtom i salen för att eleverna ska bli vana vid uttrycken och förstå vad de ska lära sig. Från taket hänger stjärnor och andra vikta pappersformationer, origami. Maja Sjöström har målat detaljer här och var i klassrummet för att skapa mer liv. Skåpluckor och dörrar har hon målat med griffeltavelfärg så att man kan rita och skriva på dem. På ena väggen sitter ett fondtyg med mönster som väcker fantasi.
– Eleverna ser olika saker i det, någon såg en kanin häromdagen.
Tyget används också som ett exempel i undervisningen om textiltryck. Vid väggen står materialbordet som är draperat med ett grönt tyg. Textilierna gör rummet mer färgstarkt och dämpar ljudnivån. På bordet finns sådant material som används på alla lektioner, alla sorters pennor, tusch, kritor, akvareller, blyerts, kol, saxar, vässare, silver, glitter och massor av bildböcker.
– Det är jätteviktigt att det finns exempel att inspireras av. Inte bara konstböcker, utan även bilder av djur, människor och mangafigurer. Jag har också hittat några jättebra konsthistoriska böcker riktade till barn, eleverna har älskat dem.
Till sin hjälp har eleverna också sex stycken laptops och Maja Sjöström använder ofta en kanon i taket för att visa bilder från nätet eller filmer. I salen har de även en fotoskrivare.
– Ska man hålla på med foto ska man kunna skriva ut på riktiga fotopapper.
På väggen mellan fönstren har man satt upp träpaneler och målat dem vita för att kunna hänga upp elevarbeten där. Betongväggarna i rummet är nämligen för kalla, hala och svåra att fästa saker på. Trots det har Maja Sjöström försökt dekorera en betongvägg med färgglada cirklar som fästs med häftmassa. De ramlar ner med jämna mellanrum.
Något av det mest slående i klassrummet är taket. Takplattorna är målade i färgstarka cirkelmönster. Det var en del i ett projekt mellan bild, slöjd och musik där man arbetade med ett vänskapstema. En solig dag tog elever och lärare ner de tunga takplattorna och tog ut dem på gården och målade dem tillsammans med vattenbaserad temperafärg. Uppdraget var att jobba med cirkelmönster i grupper och enas om linjerna skulle vara tjocka eller smala, och vilka färger som de skulle använda. Innan de började kollade Maja Sjöström med fastighetsansvariga att det gick bra att måla taket med vattenfärg.
– Vi använde inte täckande färg för då täcks porerna i plattorna som ska dämpa ljudet i klassrummet, men med vattenbaserad färg kan materialet andas.
Resultatet är färgglatt och unikt. Besökare reagerar alltid på det.
– En väldigt liten insats blev något väldigt härligt, säger Maja Sjöström.
I dag är Maja Sjöströmnöjd med sitt klassrum och hon känner att hennes ämne uppskattas i skolan, som har en estetisk profil. Hon upplever att hon får stort inflytande över rummet och att även elevernas idéer tas tillvara. Som när några ville göra en graffitivägg i korridoren utanför bildsalen. Det skulle de aldrig få, trodde de, men bildläraren insisterade på att de skulle fråga rektorn och det blev ja.
Att bildämnet undervisas i halvklass bidrar till att den lilla salen är lätt att hålla i ordning. Men det gäller att ha mappar och tidskriftsamlare för allt. Fick Maja Sjöström drömma skulle salen vara större, så att det kunde stå stafflin framme och öppna hyllsystem för keramik på tork – så att eleverna kunde se andras pågående arbeten. Nu måste mycket stuvas undan och keramikugnen står i slöjdsalen. Men klassrummet ligger i hjärtat av byggnaden och miljön är inbjudande. Det pedagogiska syftet är uppfyllt – att det ska vara en levande, föränderlig lärmiljö och öppna dörrar, säger Maja Sjöström.
– Alla som kommer ska känna att här vill jag jobba, här finns det kreativa i luften, här blir man nyfiken och inspirerad att sätta igång.
Över dörren sitter ett elevarbete, en tecknad clown med en pratbubbla där det står: »Så här glad blir man av att vara i bilden«.
Text: Elisabeth Richter