… När det gäller ljus?
Jan S. Ejhed, professor vid Ljuslaboratoriet på KTH.
– Den viktigaste faktorn är ett ljus som går att förändra, det är en stor kvalitet med dimmer. Ljuset ska stödja undervisningen. När man arbetar på egen hand behövs mycket ljus för att se vad man gör. När läraren eller någon annan berättar kan man släcka ner resten av rummet och fokusera ljuset på tavlan. Vid uppträdanden kan det vara kul att fästa uppmärksamheten på en scen med en enkel strålkastare.
– I bild och slöjd är det viktigt med ljus som återger färger rätt. Det första man ska tänka på är att ha ett brett spektrum som beskriver hela regnbågen, ett högt Ra-index. Det andra är ljusfärgen – om den ska vara varm, neutral eller kall. Min uppfattning är att klassrum bör ha 4000 kelvin, lite kallare än hemljus. Det vanliga är 3000 kelvin, ett varm-vitt ljus. I en bildsal kan man också tänka sig plastlampor, men när jag föreslår det får jag höra att de skulle bli förstörda.
– I skolan är lysrör vanligast, det är billigast och ger ett stort, enkelt grundljus. Man kan komplettera med spotlights. LED-lampor är bäst, de kan man ändra färgtemperaturen på. Men dagsljus är det bästa ljuset, det har en variation i sig självt.
… När det gäller färg?
Erika Dahlén, konstnär och lektor vid Perceptionsstudion på Konstfack
– Sambanden mellan ljus, färg och objekt i ett rum är komplexa, därför är just färgens betydelse svår att isolera. Till exempel upplevs samma kulör olika beroende av om rummets ljusinsläpp är norr- eller södervänt. Till det kommer att vår upplevelse av färg till stor del präglas av individuella erfarenheter och associationer. Det är ingen slump att färgen i konstnärens kreativa rum – ateljén – är vit.
– Färger upplevs alltid i relation till varandra och i en vit »neutral« miljö träder färgerna fram. Det skapade objektet kan urskiljas från omgivningen. Sannolikt gäller även detta för barn, så den utbredda föreställningen om att barns kreativitet kräver miljöer med starka kulörer är jag skeptisk till.
… När det gäller ljud?
Björn Hellström, professor i ljudkonst på Konstfack, akustisk designer på Tyréns.
– Vad ska rummet vara bra för? Att kommunicera till en stor grupp eller ensemblespel? Problemet är att man försöker göra multifunktionella rum som inte är bra på något. Om man har råd ska man ha olika rum för exempelvis akustisk musik – som körsång som kräver klang i rummet, och elförstärkt – som kräver dämpning.
– Det man kan göra är att skapa flexiblare akustik genom tunga tyger av sammet, draperier som kan ta bort längre klang. Mjuka golvskärmar kan också dämpa, eller en mjuk matta. Det finns även hårda skärmar som både reflekterar och skärmar av ljud, till och med notställ kan ha en sådan effekt, det blir som en medhörning. Ett annat alternativ är digital teknik med lurar, som digitala trummor.
– Utsätts man för höga nivåer länge får man hörselskador. Man kan hålla koll med en app från Arbetsmiljöverket, Bullerindikatorn.
– I slöjd måste man förstås försöka dämpa buller. I vanliga klassrum tycker jag man ska eftersträva vår naturliga ljudmiljö, som det är ute i en skog utan buller. För det krävs ett tak med plattor som absorberar ljud och väggar som diffuserar ljudvågor. Det kan räcka med en bokhylla med böcker, en ojämn räfflad yta för ljudet att studsa mot. Då kan läraren sänka sitt röstläge.