Musikläraren Torbjörn Agerberg har utrustat musiksalarna med instrument, datorer, PA-anläggningar och ljudabsorberande material. Men allra viktigast är tillgången till flera rum. – Det ger eleverna chansen att utveckla sitt spelande i mindre grupp och bli sedda av läraren, säger han.
Torbjörn Agerberg har arbetat som musiklärare på Kvarnbyskolan i Mölndal sedan 1980-talet. Under åren har han tillsammans med sina kollegor utrustat musiksalarna.
– Det är ett successivt arbete som tagit tid. En förutsättning har varit att vi haft skolledare med förståelse för vad som behövs för att utveckla musikämnet och uppfylla kursplanens mål.
I musiksalarna kan eleverna till exempel spela olika instrument i pop- och rockensemble, arbeta med teater och musikdrama, jobba med musikprogram vid datorer, göra musikvideor och lära sig ljudteknik. Sedan 2005 finns det en musikprofil på skolan med en musikklass i varje årskurs på högstadiet.
I den snart hundraåriga Kvarnbyskolan turas 420 högstadieelever om att ha sin musikundervisning förlagd till de två musiksalarna med två tillhörande grupprum och en replokal. De scheman som sitter uppsatta utanför klassrummen vittnar om fullbokade salar med snäva lektionsbyten. På väggen utanför salarna hänger två gitarrer.
– Eleverna ska kunna öva på att spela gitarr även när de inte har lektion, säger Torbjörn Agerberg.
Han visar runt i musiksalarna, en större som kan användas till undervisning även i helklass och en mindre som rymmer halvklass och ensemblespel. All musikundervisning på skolan bedrivs i halvklass förutom i årskurs 9 som har undervisning i helklass varannan vecka. Salarna är väl utrustade med akustiska och elektriska instrument, ljudanläggningar och inspelningsutrustning.
– Alla elgitarrer, basar, digitala trumset och mikrofoner är fast uppkopplade till mixerbord och förstärkare. Det enda som man behöver göra för att komma igång är att stämma instrumenten. Det sparar mycket tid.
I ett skåp i den stora salen finns den mest avancerade inspelningsutrustningen, som kan spela in åtta kanaler samtidigt på datorns hårddisk.
– Vill man till exempel spela in ensemblespel med åtta instrument kan det räcka med endast en inspelning. Om något enstaka instrument behöver justeras, går det lätt att fixa i efterhand eftersom varje instrument har en egen inspelningskanal.
Stolar med mjuk stoppning som dämpar ljudet är utplacerade i en stor halvcirkel i båda klassrummen. Det finns inga bänkar. Tanken är att det ska finnas fria ytor till musicerande.
– När eleverna behöver skriva plockar vi fram vanliga brickor som underlag. Det funkar bättre än man kan tro.
I tak, på väggar och på dörrar är akustikplattor uppsatta. Torbjörn Agerberg klappar i händerna för att visa hur snabbt ljudet klingar av.
– Sången kan bli lite lidande eftersom efterklangen försvinner så snabbt. Men i den mindre salen som inte har lika mycket ljudabsorberande material funkar det bra att sjunga.
Vid varje elinstrument ligger hörlurar. Eleverna kan öva på egen hand med inkopplade hörlurar för att förhindra att ljudet kommer ut i klassrummet. Torbjörn Agerberg har också dämpat ljudet från akustiska trummor genom att fylla bastrumman med textil och placera dämpringar under trumskinnen. Eleverna spelar också ibland med »blomsterpinnar« i stället för trumstockar för att få ner ljudnivån.
– Jag tycker att vi fått till en bra ljudmiljö i musiksalarna. Det arbetsmiljöproblem som jag upplever är stressen att hinna klart innan en ny klass ska in i musiksalen.
I anslutning tillden stora salen ligger två grupprum, »datorrummet« och »replokalen«. Vid datorerna kan eleverna komponera egen musik. Till varje dator finns midiklaviatur och ljudkort med två hörlurar för att eleverna ska kunna skapa musik ihop med en kamrat. De använder oftast musikprogrammet GarageBand för att spela in och mixa sin musik. Bakom en dörr står något oväntat ett kassaskåp. Torbjörn Agerberg knappar in koden och när dörren går upp med ett klickande ljud syns femton bärbara datorer. Skolan har leasat datorerna för att eleverna ska kunna sitta på olika ställen i musiksalarna med hörlurar och exempelvis skapa musik, mixa ljudfiler, göra röstinspelningar och redigera egna musikvideor.
– Den nya kursplanen ställer ökade krav på att vi ska använda digitala verktyg. Därför måste den typen av utrustning finnas i en musiksal.
Det andra grupprummet fungerar som replokal för olika bandkonstellationer och musikalprojekt.
– Att låta eleverna musicera i mindre grupper gör att de utvecklar sitt spelande och läraren ser vad de kan. Det är en mycket svår uppgift att se och bedöma varje elevs kunskaper i helklass.
Sedan några år finns ytterligare en replokal på skolan. Den ligger i källaren under skolmatsalen. Torbjörn Agerberg berättar att ljudet först studsade mellan betonggolv och cementväggar i utrymmet. Men genom att sätta upp ljudabsorberande plattor i taket och på väggarnas ena långsida och ena kortsida, har akustiken blivit riktigt bra. I replokalen finns bland annat piano, keyboard, elgitarrer, bas, mickar, förstärkare och bärbar PA-anläggning.
– Vid konserter på skolan används en upphöjd del av matsalen som scen. Då flyttar vi upp instrumenten från källaren, i stället för att släpa all utrustning över skolgården från en annan byggnad.
I skolmatsalen bakom ett skynke – som även fungerar som ridå – öppnar Torbjörn Agerberg en lucka i väggen. Där inne står ett mixerbord som är kopplat till den fasta PA-anläggningen.
– Vi har försökt hitta praktiska lösningar som underlättar i arbetet som musiklärare.
Text: Kristina Karlberg