Tre gånger i veckan, utanför skoltid. I intensivmatematiken får elever möjlighet att fylla kunskapsluckor, rätta till missuppfattningar och träna på det som är svårt.
Enya kommer raka vägen från mellanmålet på fritidshemmet. Hon är redo för en dryg halvtimmes intensivmatematik. Speciallärare Ulf Albertsson plockar fram en tiosidig tärning.
– Först till sextio vinner!
De slår fyra slag var i rad. Huvudräkningsövningen går lätt. Enya adderar snabbt.
Hennes lärare uppmuntrar henne att förklara hur hon tänker, berömmer, antecknar resultaten och konstaterar, lite stillsamt, efter en stund att han gick först i mål. I nästa övning ska Enya göra räknehändelser till olika tal. Raskt hittar hon på små berättelser.
Ulf Albertsson ökar svårighetsgraden. Nästa tal handlar om subtraktion. Gör en händelse till 54–32! Enya funderar en stund.
– Kalle hade 54 kronor och köpte en ny mössa och nya vantar som kostade 32kronor.
– Var hamnar vi på tallinjen? undrar Ulf Albertsson och fortsätter med tresiffriga tal.
Han växlar mellan olika övningar och material. De övergår till att prata om ålder och årtal. Emma är 11 år och hennes morfar är 68 år äldre. Hur gammal är han då?
– Då är han 79.
– Det stämmer! Hur tänkte du? Vad började du med?
– 10-talen. Jag visste att hon var 11. Jag la på 60. 71 plus 8 är 79.
– Du tänker så bra!
Ulf Albertsson fortsättermed några uppgifter baserade på historiska händelser. Umeå brann 1888. När har det gått hundra år?
– Det vet jag! 1988! Det är som ett vanligt mattetal med ental, tiotal, hundratal och tusental!
Nästa uppgift är lite klurigare och handlar om en person som var född 1810 och var med och invigde en bro i Umeå 1863. Hur många år gick det mellan hans födelse och invigningen? Även det räknar Enya, efter en stunds fundering, ut. De avslutar med lite multiplikationsträning på surfplattan.
– Jag tycker att det är roligt att gå på intensivmatte. Det är bra att man får den hjälpen man behöver och inte behöver stressa. Jag får möjlighet att verkligen förstå, säger Enya och berättar att hon tycker att höga multiplikationstal ärsvåra.
Hon går tillbaka till fritidshemmet och UlfAlbertsson samlar ihop sitt material.
– Det är verkligen intensiv matematik! En del elever börjar gäspa efter en kvart. Det beror inte på ointresse, utan att de presterar på max. Märker jag att de är trötta måste jag variera.
Det är den fjärdeav sammanlagt sex veckor som Enya har intensivmatematik. Hennes klasslärare såg att matten var lite knepig när det handlade om större tal och huvudräkning. Hon behövde också arbeta med årtal och uppställningar i subtraktion, visade den kartläggning som Ulf Albertsson gjorde.
– Vi backade tillbaka till tallinjen och arbetade med olika strategier för huvudräkning. Det blev väldigt positivt.
Sedan ett år arbetar han och Katharina Lindholm med ett intensivmatematikprojekt. De är speciallärare och specialpedagog på låg- och mellanstadiet respektive högstadiet och med i det så kallade SUM-nätverket, särskilda undervisningsbehov i matematik, i Umeå.
Det började med att deltagarna gick en utbildning på Umeå universitet och bestämde sig för att satsa på intensivmatematik. För två år sedan kom de igång med arbetet på sina olika skolor. Resultatet var lovande, berättar Katharina Lindholm.
– Vår rapport visade på goda resultat. Skolkontoret ansökte och fick pengar från en fond för att göra det i ett större sammanhang.
En översyn av studieresultateni de tidigare skolåren i kommunen visade att det var viktigt att förbättra måluppfyllelsen i matematik i Tegs skolområde. Under två läsår ska Katharina Lindholm och Ulf Albertsson arbeta med elever i årskurs 2 och 3.
Syftet är att eleverna ska nå målen i årskurs 3. Men lika viktigt är att öka motivationen och intresset för matte samt tilltron till den egna förmågan.
– Vi valde de tidigare åren för att förebygga att elever får matematiksvårigheter längre fram. Det är betydligt jobbigare att ta igen grundläggande brister eller missuppfattningar på högstadiet, säger Katharina Lindholm.
Hon och Ulf Albertsson delar på en dryg heltid i projektet. Varje vecka möter de 4–5 elever var före eller efter skoltid.
– Tanken är att eleverna ska få mer matematik. I vanliga fall går man i väg och tränar med specialläraren under lektionen. Nu blir det mer matte under sex veckor, säger Katharina Lindholm.
På varje skola finns en kontaktperson som utser de elever som ska få intensivmatematik. Sedan gör speciallärarna en kartläggning som ger en uppfattning om vad eleven behöver arbeta mer med.
– Vi arbetar laborativt och pratar mycket matematik. Jag lär känna eleven. Det gäller att hitta de missuppfattningar och kunskapsluckor som de kan ha, säger Ulf Albertsson.
Eleven arbetar oberoende av vad de gör i den ordinarie undervisningen. Det ger möjlighet att backa tillbaka och reparera. Något som för det mesta inte hinns med iklassrummet.
I intensivmatematik arbetar man med fyra faser. I den första introducerar läraren, genom muntligt laborativt arbete, ett matematiskt begrepp eller en idé. I den representativa fasen får eleven lösa uppgifter genom att rita och förklara muntligt.
I nästa steg går lärare och elev över till den abstrakta fasen, där eleven löser uppgifter genom att använda ett matematiskt symbolspråk. Den fjärde fasen handlar om färdighetsträning. Det är viktigt att träna på det man förstår.
– Jag har faserna i bakhuvudet hela tiden. Målet är att ju att utmana dem mer abstrakt, säger Ulf Albertsson.
Många elever som kommertill intensivundervisningen har en negativ syn på ämnet. Men det brukar vända efter ett tag. Mycket tid läggs på att förstärka det de lyckas med. Flera elever vill fortsätta när det är slut. Även kompisar vill gå, berättar han.
Ulf Albertsson har flera elever som kommit tillbaka till klassrummet med ett helt annat driv. Han tolkar det som att de känner sig säkra på det de gör, att de lyckas och tycker det är roligt.
Arbetet verkar löna sig. De uppföljande kartläggningarna som gjorts efter perioderna har visat på bra resultat.
– Men vi vet inte hur det blir på lång sikt och om resultaten står sig. Jag har haft några tvåor i år. Det ska bli spännande att se om de sex veckorna har hjälpt dem, säger Katharina Lindholm.
Arbetssättet löser inte alla problem och passar inte alla elever. Det är viktigt att eleven är motiverad, poängterar Ulf Albertsson.
– Det som kan vara svårt är när elever är osäkra över lag. Sådana knutar går inte att lösa på sex veckor. Vissa elever kommer också att behöva kontinuerligt stöd efter perioden.
Intensivmatematik byggerpå ett samarbete mellan hem och skola. Innan de börjar har läraren ett möte med eleven och föräldrarna. Familjen skriver på ett papper med en överenskommelse om att de ska avsätta tid till arbetet.
Föräldrarnas ansvar är att stötta, påminna och visa att arbetet är viktigt. Ofta får eleven en liten läxa i form av ett spel som tränar det de jobbat med.
– Det brukar vara uppskattat, säger Katharina Lindholm.
Även kontakten med klassläraren börjar med ett inledande möte om elevens kunskapsutveckling i matematik.
– Vi informerar löpande under periodens gång och brukar försöka hitta tid att mötas.
Alla inblandade – elever, föräldrar, lärare och skolledning – måste vara flexibla eftersom intensivmatematiken är utanför skoltid. Att hitta tid och utrymme har gått över förväntan, tycker Ulf Albertsson.
– Vi hjälps åt att hitta tiden. På en skola höll de på att bygga om. Vi fick låna rektorns rum tre gånger i veckan!
Text: Karin Björkman