Det var stor skillnad på de svenska och nederländska läroböcker i matematik som Marianne van der Woude jämförde i sitt examensarbete.
Det är i slutet av augusti och Marianne van der Woude har precis börjat sitt första jobb som lärare i bland annat matematik i en klass 3–4. I våras gjorde hon sitt examensarbete på lärarutbildningen och valde att jämföra ett matematikläromedel från Sverige med ett från Nederländerna.
– Jag är själv från Nederländerna och märkte redan när jag flyttade till Sverige som nioåring att jag var långt före i matematiken. När jag sedan skulle undervisa i ämnet ville jag ta reda på vad det kunde bero på.
Att eleverna i Nederländerna lyckades bättre än de svenska i Pisa-undersökningen 2013 spädde på nyfikenheten. Kunde böckernas upplägg och uppgifternas svårighetsgrad spela roll?
Marianne van der Woude analyserade uppgifterna inom området procent i en svensk och en nederländsk lärobok. Böckerna vände sig till årskurs 6 i Sverige respektive årskurs 8 i Nederländerna, där eleverna börjar i skolan två år tidigare. Valet av böcker baserade hon på vilka som används mest.
– Eftersom vi bara hade tio veckor på oss valde jag procentkapitlet ur den svenska boken. Skillnaden var att jag i den nederländska var tvungen att läsa igenom allt, eftersom procent går genom hela boken.
Böckerna är mycket olika uppbyggda, konstaterar Marianne van der Woude. I den svenska boken arbetar eleverna med ett område i taget. I den nederländska blandas alla områden.
Den nederländska boken är upplagd för att eleverna ska arbeta med matematik fem dagar i veckan. En gång i veckan, under hela terminen, arbetar de på olika sätt med områdena.
Den andra stora skillnaden var att den nederländska boken bygger på att läraren startar med en genomgång. Eleverna ska först orientera sig kring de nya metoderna och begreppen. Alla arbetar med samma område, men på olika nivåer.
– Det ger läraren ett grepp om var eleverna befinner sig.
Den svenska boken bygger mer på självständigt arbete. Där finns också mer rutinuppgifter än i den nederländska. I den senare förväntas alla elever, oavsett nivå, arbeta med problemlösningsuppgifter. Ju högre de kommer, desto fler uppgifter som kräver fler lösningsmetoder. Arbetssättet ger även dem som arbetar på en lägre nivå möjlighet att utveckla sina matematiska förmågor, anser Marianne van der Woude.
– Det viktiga är att den nederländska boken har tre olika nivåer. I den svenska skiljer sig nivåerna inte så mycket åt. Det saknas utmaningar för elever på en högre nivå.
En fördel med den svenska boken var att det fanns instruktionsrutor, med texter och bilder.
– Det gör det enklare för eleverna att titta tillbaka och få hjälp när de fastnat.
Arbetet med examensarbetet har påverkat hennes syn på undervisning.
– Den har gjort att jag vill ha många genomgångar där alla kan yttra sig. Jag blir medveten om var alla befinner sig.
Ola Helenius, som handlett arbetet som lades fram vid Örebro universitet, tycker att jämförelsen är relevant och intressant. Trots att länderna på flera sätt kan betraktas som kulturellt likartade är skillnaden mellan böckerna stor.
Ola Heleniustycker att skillnaden i struktur är särskilt intressant. Den nederländska stimulerar läraren att ge lektioner och lägga upp terminens och veckans arbete på ett genomtänkt sätt. Den svenska möjliggör i betydligt högre grad att eleverna arbetar individuellt, konstaterar han.
– Man kan anta att för många lärare så speglar strukturen i undervisningen bokens struktur. Elever till lärare som följer de olika böckerna kommer då att få helt olika undervisning. Man kan se det som att den svenska boken fungerar som ett verktyg för eleverna och den nederländska som ett verktyg för läraren.
Text: Karin Björkman