Knäcker koden

Fryshusets musikelever har länge haft ett måttligt engagemang för notläsning. Det hoppas lärarna ändra på genom att se över hela sin undervisning.

Salen är nästan knäpptyst. En elev stampar takt lite dämpat med foten och det hörs ett plastigt knarr från keyboardtangenter. Musikläraren Jonas Alatalo går fram till en elev vid den främre bänkraden, kopplar i sina hörlurar och konstaterar att det låter »kanon« innan han vänder sig mot resten av gruppen.

– Jag har ju skrivit att ni kan spela tillsammans med någon. Men ni kan välja att spela in ena melodin och spela kompet eller tvärtom.

Eleverna sitter med var sin keyboard och dator. De nickar, sätter i hörlurarna igen, greppar notbladet med ena handen och fortsätter plinka på tangenterna med den andra. De ser fokuserade ut.

Efter ett tag lyser Niina Simborns ögon upp.

– Jag tror jag har det!

Hon lutar sig tillbaka i stolen, skruvar upp kapsylen på en flaska vatten och tar några klunkar i väntan på Jonas Alatalo. Sedan spelar hon upp stycket. Helt perfekt, tycker läraren och ger några råd innan han kopplar ur sina lurar. Niina Simborn lägger ned pappret på bordet med ett leende på läpparna.

– I see! Bra då kan jag leka lite …

Det gråblå dagsljuset tränger in genom fönstren på Fryshusets gymnasium i Stockholm. Tvåorna som går musikinriktningen på estetiska programmet har ett teoripass – åttondelsunderdelning och melodiläsning. Kanske inte den typen av lektion som de längtade till mest när de sökte in till rock & soul-utbildningen, lockade av ord som »Skapa, spela, lev din dröm«. På Fryshuset antas eleverna dessutom via färdighetsprov och när de sätter sin fot innanför skolans dörrar är de redan ganska duktiga på sitt instrument. Men de har aldrig behövt kunna noter eftersom de i regel har skolat sig genom att exempelvis titta på Youtube. Att sätta sig med notblad känns som att ta några steg tillbaka i utvecklingen.

– De hamnar i ett slags nybörjarstadium. Det kan vara en grej som gör att det blir svårt att få motivation, säger Jonas Alatalo.

Sedan skolans start för 15 år sedan har musiklärarna märkt av ett motstånd mot just notläsning. När lärarna gick över till att arbeta mer i ämnesgrupper och fick lite tid till utveckling för några år sedan var det därför det första området att ta tag i. Den gängse tanken var att det måste finnas ett bättre sätt att undervisa på. Hur får man notläsning att kännas meningsfullt för eleverna?

Det blev startskottet för ett projekt som pågår än i dag. Det första lärarna gjorde var att filma när eleverna spelade instrument för att försöka förstå hur de tog sig an notläsningen.

– Vi kände att vi måste ta reda på det först och därefter skapa en uppfattning om vad vi faktiskt måste jobba vidare med, säger musikläraren Marcus Högquist, en av de mer drivande i projektet.

Filmklippen blev en ögonöppnare. Vissa moment var inte alls så krångliga som lärarna trodde. Kanske hade man lagt upp undervisningen på fel sätt.

– Till exempel att man har olika förtecken i en utskrift för att höja och sänka toner. Det visade sig inte vara så svårt för eleverna som vi trodde att det skulle vara. Enklare rytmiska figurer, där rytmiken är jämn så att säga, gick också ganska lätt att lära sig, säger Marcus Högquist.

Tack vare ett samarbete med Stockholm stad kunde lärarna då och då ta in vikarier och frigöra tid för att grotta ned sig ännu mer i ämnet. De gick igenom forskning och fick hjälp av handledare på universitet. Genom så kallade learning studies satt de med på varandras lektioner och testade olika lektionsupplägg för att se om det blev någon skillnad.

Gradvis förändrades undervisningen. Upplägget för eftermiddagens lektioner i gehör och musiklära är en följd av att underdelning, att dela upp musiken eller tiden i slag, har visat sig vara nyckeln för att lära eleverna svåra rytmiska figurer. Som Jonas Alatalo uttrycker det i inledningen på följande lektion:

– Det blir en sorts ledstång att ha när man ska räkna hur en rytm är.

Genom att klappa med sina händer i olika takter visar han hur det låter om man delar en fjärdedel eller åttondel i hälften. Efterhand hakar eleverna på. Ett och två och tre och fyr. Det blir lite svårare efter ett tag och någon kommer av sig, med en besviken blick.

– Det blir så när det är två hjärnhalvor som jobbar tillsammans. Det är som att trampa upp en stig i skogen, man måste gå på den många gånger, säger Jonas Alatalo.

Sedan ber han gruppen att plugga in hörlurarna i respektive keyboard medan han frågar om tonerna på notbladet.

– Rytmen har vi redan knäckt, så nu gäller det att hitta F och A, säger Jonas Alatalo.

Eleverna har fått var sitt instruktionsblad. Högst upp på pappret är två fält för att skriva egna noter följt av två noterade rader som de ska spela. Den ena består av en melodislinga, den andra av kompet där rytmen är markerad.

– Vi har upptäckt att eleverna har svårt för samtidighet, att både läsa rytm och tonhöjd på samma gång. Att läsa det var för sig är lättare och kräver inte lika lång övning, berättar Jonas Alatalo efter lektionen.

Eftersom eleverna kämpar med att foga ihop dessa fokuserar han numera mycket på att visa hur man praktiskt kan tänka. När eleverna väl knäcker koden kan de läsa hela melodin. De instrueras därför att spela med en kompis och på så vis sätta ihop melodin tillsammans. Annars kan de använda inspelningsfunktionen i datorprogrammet Garageband och göra allt på egen hand.

På Jonas Alatalos lektioner i gehör och musiklära arbetar eleverna alltid med keyboards. När de fick frågan om det verkligen är det bästa sättet valde eleverna det själva, trots att de i de allra flesta fallen sökt in till skolan på andra instrument. Dessutom får de öva på noter när de har lektioner i sitt eget instrument. Genom att alla musiklärare, även trumlärarna, lägger större vikt vid ackord och melodier ska eleverna se att de är en del av en helhet i musiken.

Som en följd av det har samarbetet ökat lärare emellan. När den ena gruppen tvåor får lära sig om åttondelsunderdelning inne hos Jonas Alatalo är tanken att instrumentläraren arbetar med det även hos sig.

– Sen är det inte givet att man jobbar med samma låt. Men man kan ha samma gemensamma nämnare på lektionerna så eleverna känner igen begreppen när de går från den ena till den andra lektionen, förklarar Jonas Alatalo.

Upplägget har gett en tankeställare, anser Marcus Högquist.

– Väljer jag en låt för att det är en bra låt eller väljer jag en låt för att den innehåller vissa saker som vi behöver öva på?

Lärarna är i slutfasen av att skriva en vetenskaplig artikel om vad de har kommit fram till. Målet är att kollegor på annat håll också ska ha nytta av lärdomarna. Marcus Högquist och Jonas Alatalo poängterar att de inte är klara i förändringsarbetet, men tycker sig se en attitydförändring hos eleverna.

– Förut tänkte de mer att man musicerade på samma sätt här som hemma eller i replokalen. Men nu finns det snarare en inställning att det här är en musikutbildning jag går och då innefattar det att kunna läsa noter, säger Marcus Högquist.

I korridoren, efter lektionen, bekräftas bilden av Niina Simborn som går sånginriktning.

– I början tyckte jag att det var helt värdelöst tills jag insåg varför vi lär oss det. Det blir lättare att planka låtar och gå igenom det som vi ska lära oss.