Miljö, kost och motion – frågor som känns

Genom att ta avstamp i samhällsfrågor kan man väcka skol­elevers intresse och engagemang för naturvetenskap – och därmed göra dem till bättre rustade samhällsmedborgare. Det visar Christina Ottanders forskning.

I dag ställs vi människor inför mängder av beslut i vår vardag. Men för att kunna ta ställning på goda grunder krävs det kunskaper. Till exempel behöver vi veta en del om naturvetenskap för att ta hand om vår hälsa, sköta vår mathållning och förstå olika politiska frågor.

Inom EU anses det så pass viktigt att skapa ett naturvetenskapligt allmänbildat samhälle att det formulerats till ett gemensamt mål för hela Europa. Tillräckliga kunskaper i naturvetenskap är helt enkelt en demokratisk rättighet.

Men hur går det ihop med att elever sällan känner att de naturvetenskapliga ämnena har någon relevans för dem?

En som studerat detta dilemma under lång tid är Christina Ottander, docent vid Umeå universitet. Hon har bland annat arbetat med studier i just SNI, samhälls­frågor med naturvetenskapligt innehåll, som reportaget på sidorna 24–27 handlar om.

– Om eleverna får börja i en fråga som ligger nära dem, något de möter i sina dagliga liv, så ökar deras intresse för natur­vetenskap. De blir mer engagerade och har möjlighet att utveckla förmågan att använda naturvetenskapliga kunskaper utanför skolan. Det kan vara frågor om miljö, kost, motion eller andra framtidsfrågor, säger hon.

Tack vare sina tidigare studier om SNI ingår Umeå universitet och Christina Ottander i ett EU-projekt tillsammans med 18 universitet från elva olika länder. Däribland Stockholms universitet och Malmö högskola.

Tanken med projektet är att länder i Europa ska dela med sig av sina erfarenheter av att arbeta med samhällsfrågor i den natur­veten­skapliga undervisningen. Alla nivåer är intressanta: hur eleverna ut­vecklas, hur lärarna och därmed under­visningen utvecklas och vad som fungerar i lärarutbildningen.

Alla länder arbetar med att utveckla workshops och kurser för lärare och lärarstudenter. Det handlar dels om att utforska vilka kunskaper och verktyg lärarna behöver vidareutveckla för att arbeta med detta i större utsträckning, dels om att utveckla kursmoment inom lärarutbildningen.

Svenska lärare är generellt bra på att relatera ämnesinnehåll till elevernas egna erfarenheter, menar Christina Ottander. Men det är inte lika vanligt att man utgår från samhällsfrågor för att utveckla och använda naturvetenskapliga kunskaper och förmågor.

Och även om många har börjat förändra undervisningen till att bli mer samhällstillvänd så tycker hon att det går långsamt på bred front, med tanke på att kursplanerna varit formulerade i den här riktningen länge.

– Det är absolut inte alla lärare som arbetar så här. En del värderar inte det här sättet att undervisa, andra tycker att de förlorar tid från den rena ämnesundervisningen. Rädslan att komma ifrån ämnet är det största hindret för lärare att jobba med SNI, säger hon.

Men det finns studier som visar att eleverna lär sig ämnet även när kunskaperna är relaterade till samhället och deras vardag. Christina Ottander ger ett exempel där eleverna ställs inför ett dilemma. Det ska dras en väg, antingen genom ett skyddsvärt område eller så att ett bostadsområde delas. I arbetet måste eleverna väga den biologiska mångfalden mot de ekonomiska och sociala aspekterna, exempelvis att fler arbeten kan skapas på orten. Det faktum att det inte finns något enkelt svar väcker ofta ett engagemang hos eleverna.

– De vill veta mer. Och då vill de plötsligt veta mer även om begreppen och modellerna som de aldrig hade frågat efter om inte läraren hade börjat med samhällsperspektivet, säger Christina Ottander.

En svårighet som lärare tar upp är de konsekvenser som en diskussion om svåra frågor i klassrummet kan få.

– Frågor om vaccinationer till exempel, där diskuterar lärare om det är en fara om det utvecklas ett allmänt motstånd mot vaccinationsprogram. Men eleverna kommer ju att möta de här frå­g­­orna ändå, utanför klassrummet, och då vara mindre förberedda för att kunna granska dem kritiskt. Jag tror att man gör eleverna en otjänst att inte våga ta upp sådant, säger hon.

Nu är ni halvvägs in i projektet och har två år kvar. Vad hoppas du att det ska leda till?

– Att vi på lärarutbildningen ska få bättre verktyg för att ge lärare mod och kunskap att jobba med detta. Det är ett komplext område, nu har vi ganska mycket kunskap om undervisningen och vad SNI har för betydelse för engagemanget och den kunskap eleverna får med sig. Men vi behöver också veta vilken betydelse olika arbetsformer har.

– Det är till exempel viktigt med ett bra klassrumsklimat, där det kan föras en bra dialog så att olika tolkningar kommer till ytan. Kanske måste lärarna arbeta med olika övningar för att eleverna ska bli trygga. Finns det specifika didaktiska knep och vilka är de? Vi lär oss mycket nytt i det här projektet!