Leif GW Persson är emot ett generellt dna-register, men vad anser niorna i Lindåsskolan? Birgitta Bernes klass diskuterar kontroversiella samhällsfrågor. – Det blir ett lärande som sitter kvar!
Bra metod, enkelt att fälla brottslingar, men även fria oskyldiga. Krävs ett fingeravtryck.”Så står det överst på en av elevernas lista med argument som hon förberett inför dagens debatt. Det är tisdagsmorgon i början av terminen och niorna i Lindåsskolan i Göteborg är taggade inför sin första gruppdiskussion i NO.
Dagens ämne handlar om för- och nackdelar med ett generellt dna-register. Eleverna har under några veckor fått undervisning i genetik och haft tid att förbereda sina argument.
NO-lärare Birgitta Berne delar in klassen i grupper och förklarar att de, till skillnad från när de gjorde nationella provet, ska sitta med kamrater som de vanligtvis inte arbetar med. Tanken är inte att de ska ta ställning, utan att stöta och blöta, få större förståelse och fler argument.
– Börja med att läsa upp era argument för varandra. Välj gärna en ordförande, tipsar hon.
För att trigga diskussionerna delar Birgitta Berne ut tre tidningsartiklar, varav en är dagsfärsk och handlar om ett mord där försvarsadvokaten hävdar att polisen kan ha placerat ut dna. Det finns också en gammal kvällstidningsartikel där Leif GW Persson argumenterar mot dna-register. Den tredje handlar om ett så kallat cold case-fall, en våldtäkt som begicks i närområdet 1995. Här finns argument både för och emot. Birgitta Berne vill fånga det som händer just nu och hittar alltid något aktuellt att använda. Till exempel kirurgen som gjort strupar av plast och stamceller. Något klassen ska diskutera vid ett senare tillfälle.
– I år hade jag tur med Nobelpriset som gavs för hur celler reparerar skadat dna. Eleverna ska veta att naturvetenskap är viktigt! Jag måste göra den intressant och spännande.
Det är viktigt att skolan hjälper eleverna att förstå samhället. De ska utveckla det som brukar kallas scientific literacy i naturvetenskap. Då gäller det att kunna språket och ha naturvetenskaplig kunskap, poängterar hon.
– Målet är inte bara att de ska argumentera, utan även använda det naturvetenskapliga språket och begreppen i resonemangen. Klassen försvinner till närliggande utrymmen.
Två grupper stannar i klassrummet. Birgitta Berne berättar att när hon gjorde en spontan gallup före diskussionen, var de flesta i klassen emot ett generellt dnaregister.
Nu är hon nyfiken på vad som händer i grupperna.
– Det här är en skola med hög måluppfyllelse och många högpresterande elever.
Åke, Max, Oliver, Melina och Wilma turas om att läsa en av artiklarna för varandra. På bordet ligger också ett papper med uttryck som kan vara bra att ha när man ska diskutera. I grupprummet intill är diskussionen i full gång.
– Det finns ju redan PKU-register, säger en elev.
– Det gäller dem som är födda efter 1975, invänder en annan.
– Om det är svårt att identifiera en person inför en operation kan det vara bra att få information.
– Om staten har tillgång till ett register skulle inte jag vilja att någon ska kunna gå in i det.
– Det kan vara jobbigt om det står att man inte kan få barn.
– Vem ska få reda på informationen? Ska försäkringsbolag få ställa frågor?
Diskussionen flyter snabbt. De flesta tänker att de är emot.
– Det finns risker, men även stora fördelar, konstaterar en av deltagarna.
En annan grupp har fastnat lite, berättar de för sin lärare. Alla är nämligen för.
– Vi försöker hitta något som vi har olika åsikter om, säger en flicka.
Deras lärare sporrar dem att hitta ett motargument. Hon försöker få dem att upptäcka nackdelar och tar artikeln om advokaten som säger att polisen kan ha lagt ut spår som exempel.
– Det handlar också om att kunna driva en diskussion framåt, även om alla tycker likadant, säger Birgitta Berne.
I dag är även svensklärare Helena Andersson med och lyssnar på grupperna. Hon har hjälpt till att förbereda klassen. Eleverna har diskuterat enkla ämnen, som för eller emot läxor, i par, berättar hon.
– Det är ett lyft att arbeta ihop och sparar tid. Vi skulle kunna utveckla det ännu mer, tycker Helena Andersson.
Dags att sätta streck i debatten. Birgitta Berne uppmanar alla att skriva ner om de fått några nya tankar. Hon betonar att anteckningarna inte är betygsgrundande.
Det är första gången som Birgitta Berne arbetar med socio-scientific issues, SSI (eller
SNI på svenska), sedan hon förra våren disputerade på avhandlingen Naturvetenskap möter etik som är en klassrumsstudie av elevers gruppdiskussioner. Under tio år forskade och arbetade hon parallellt och undersökte hur högstadieelever argumenterade före och efter att de diskuterat kontroversiella samhällsfrågor
från bioteknikens forskningsfront.
– Forskarrollen och lärarrollen befruktade varandra, säger hon.
Det började med att hon såg i styrdokumenten att eleverna ska utveckla förmågan att argumentera, men hennes elever gjorde inte det.
Bara några var aktiva. Hon var tvungen att hitta frågor som engagerade alla. Forskningslitteratur satte henne på spåret och hon insåg att eleverna fått svara på frågor som de inte förberett.
– Det är orättvist! För att kunna argumentera måste du få tid att förbereda dig. Sedan kan du testa argumenten mot de andra.
Birgitta Berne har även provat att arbeta med rollspel. Det finns för- och nackdelar, bland annat att några alltid får sämre roller. Det är inte så roligt att få en roll som man inte sympatiserar med, konstaterar hon.
– Hur kul är det att argumentera för kolkraft? I gruppdiskussionerna har de chans att föra fram sina åsikter och fördjupa sig.
När Birgitta Berne höll på med sin studie lät hon eleverna själva filma sina diskussioner. Något som, bortsett från att det är lite praktiskt besvärligt, har flera fördelar. Hon tror att det blir bättre om hon håller sig
utanför.
– Jag tror på att de ska filma sina egna diskussioner. Hade de gjort det i dag hade jag kunnat fånga alla fem grupper.
I en klassrumsdiskussion finns alltid en maktobalans mellan läraren och eleverna. Den kan också finnas i gruppdiskussionerna, men får eleverna tid att förbereda sig så minskar den.
– Och har de inte förberett sig, så kanske de känner att de måste göra det till nästa gång.
Hennes forskning har också lett till att hon litar mer på att eleverna kan stötta varandra. De ger varandra tips och stöd på ett fantastiskt sätt, exemplen är ju på elevnivå.
Dagens diskussion var niornas första i NO. Nästa ska handla om att designa barn, därefter ska eleverna diskutera GMO. Klassen ska också diskutera odling av stamceller.
Birgitta Berne tycker att man kan börja tidigt med arbetssättet, men anpassa nivån.
– Våga börja! Så fort man inser att man inte kan fylla elever med kunskap, måste man prova något annat. Det här blir ett lärande som sitter kvar.
I sin studie testade hon eleverna direkt efter gruppdiskussionerna, men även ett halvår senare.
– Jag såg hur det de diskuterat fanns kvar.
Text: Karin Björkman