Ständig förändring

När elever kommer in i musikundervisningen utan att ha det svenska språket med sig, med varierande kunskaper och skolvana krävs stor flexibilitet och tydlighet.

Plötsligt står jag där framför Hawaiiscenen och kvällskylan från sjön Hulingen sveper in över festivalområdet. Gula mannen, festivalens inofficiella maskot, släntrar förbi. En affisch på en vägg har fått mig att Tillbaka till framtiden-snabbt, färdas till det förflutna, till Hultsfredsfestivalen 2004. Nu är grannstaden Hultsfred inte längre ett nav i musiklandet Sverige, men då var några av mina stora hjältar, som PJ Harvey, Pixies och Morrissey, där. Musiksalen på Astrid Lindgrens skola i Vimmerby pryds också av ett gäng gitarrer, liksom bilder på Elvis Presley, Beatles och reklam för Popkollo.

Vimmerby har blivit kallt. Och snöigt. Kylan gör sig påmind även inne på Astrid Lindgrens skola där det en av de mest frostbitna dagarna i januari, var ynka åtta plusgrader närmast fönstret inne i ett av klassrummen. Ingrid Snickars sitter i sitt inte fullt så kyliga musikrum och berättar om hur hennes musikundervisning är under ständig förändring. Inte minst på grund av att nyanlända elever då och då dimper ner i de vanliga klasserna efter en tid i den så kallade internationella klassen och då är det ofta till musiklektionerna de kommer allra först.

Under höstterminen och fram till när det här skrivs i början av vårterminen har grundskolorna i Vimmerby tagit emot ganska precis hundra nyanlända elever.

Tomas Svensson är områdeschef för skolområde Väst i Vimmerby kommun. Han förklarar att det tidigare har varit ämnen som idrott, slöjd, bild och just musik, som eleverna slussats till efter åtta veckor. Han påpekar att ledningen kommit fram till att det inte alltid varit lyckat, med tanke på exempelvis farliga maskiner i slöjdsalarna. Efter årsskiftet ska alla elever kartläggas enligt Skolverkets mallar och när den kartläggningen är gjord ska det ske en bedömning var eleven ska placeras och vilka ämnen som är lämpliga att börja med.

Eleverna i 7C släntrar in i klassrummet för att spela piano, med vitt skilda ambitioner, förhandskunskaper och intresse. Läraren Ingrid Snickars är nöjd med att det bara är elva elever, halva klassen. Klassen är delad för att grupperna ska kunna växa. Att hon har färre elever i just den här klassen gör det enklare för henne att hinna med att se alla elever och lyssna när de tolkar Lunka på, Lilla snigel, Björnen sover eller en bit ur Beethovens nionde symfoni.

– Jag får jobba på ett annat sätt, tänka till lite extra, bli lite duktigare på förklaringar. Det kan vara bra, men ibland hamnar du på en förenklad nivå. Det kanske inte gynnar alla, det gynnar kanske de svaga, men risken finns att det blir undervisning på en lite för grund nivå, säger Ingrid Snickars.

Ingrid Snickarsönskar sig en extra resurs, någon som kan hjälpa henne i klassrummet för att hon ska kunna följa sin planering och samtidigt hinna med att lotsa de nya eleverna in i ämnet och i klassen.

– Vissa saker tar längre tid, som förklaringen eller genomgången eller vad man nu väljer att kalla det. Det blir många enskilda genomgångar och det är en utmaning när en klass blir större samtidigt som det kommer in nya personer som inte kan språket, konstaterar Ingrid Snickars.

Den nya situationen kräver ännu mer noggrannhet när det handlar om att placera in eleverna i grupper och påverkas också av att det inte går att förutsätta att de nya har samma bakgrundskunskaper med sig som klasskamraterna.

Hon understryker vikten av att hinna förbereda sig för att det kommer nya elever, vilket blir svårare om klassen är mitt uppe i något arbetsområde.

På Astrid Lindgrens skola går ungefär 500 elever och i den internationella klassen finns, när det här skrivs, 43 elever, »elever som nyligen kommit till Sverige«, som det förklaras på skolans hemsida. Ingrid Snickars har regelbunden mejlkontakt med lärare i den klassen, på så sätt får hon information om vilka elever som kommer, hur deras språkkunskaper är och om det är något annat som är nödvändigt att känna till.

– Men kunskapsmässigtär det svårt, inte minst för att de lärarna inte har kompetensen att bedöma musikkunskaper. De tittar mest på hur långt eleverna har kommit i det svenska språket och vilken skolgång de har med sig, förklarar Ingrid Snickars som är kluven till den roll musikämnet har i skolan.

Hon tycker att det känns som att de som bestämmer ser det som ett ämne som inte är så viktigt, inte så svårt och som att eleverna inte lär sig något.

– Att det finns kunskapskrav, att det ska göras bedömningar, det glöms bort, menar Ingrid Snickars.

Samtidigt betonar hon det positiva med att det kommer in personer med annan bakgrund, inte minst musikaliskt, plus att det är bra med en blandning av personer. Men hon återkommer till att det ger en dålig känsla om grundtanken från skolans ledning är att musikämnet ska vara det lättaste att komma in i.

– Då får jag se det som en social träning, som en språkträning. I första skedet är det inte musikkunskaperna som jag hinner bedöma och det är jättesynd. Å and-ra sidan är det alltid bra när man blir tvingad att tänka till och fundera på hur och vad man gör. Det gäller att inte fastna i samma gamla hjulspår, säger Ingrid Snickars.

Eleverna sätter sig vid varsitt elpiano och börjar spela. En av dem är Losin Ibrahim som liksom klasskamraten Rama Ali Saker kom till klassen i höstas, mitt i terminen. Losin Ibrahim tar på sig ett par silvriga hörlurar. Hon sätter sig direkt och klipper till lappar för tangenterna c-d-e-f-g-h. Hon börjar, placerar fingrarna metodiskt för att spela Lilla snigel. Inte en ton sipprar ut från hörlurarna. Samtidigt som hälften av klasskamraterna spelar utan hörlurar och de olika melodierna studsar mot väggarna och på vägen ut i rummet igen samsas ljudmassan med fniss och rop efter Ingrid Snickars.

»Bra, nu kan du hela melodin. Nu kan du ta Björnen sover eller Blinka lilla stjärna. Du klarar båda två«. Ingrid Snickars nickar peppande när Losin Ibrahim väljer Björnen sover.

När Losin Ibrahim kom till klassen i höstas kunde hon nästan ingen svenska alls, nu lär hon sig så mycket att Ingrid Snickars märker skillnad från vecka till vecka. Losin Ibrahim hade aldrig spelat piano tidigare, men är frågvis, nyfiken och ivrig. Hon säger att hon tycker att det är roligt, att det inte är särskilt svårt. Men störd av mig, det vill hon inte gärna bli.

Gång på gång lyfter Ingrid Snickars fram det positiva med nya intryck, nya impulser, men säger också att risken finns, för hela skolan, att kraven sänks generellt beroende på att det saknas stöttning och resurser för att hjälpas åt i klassrummet.

– Det är en balansgång, det är klart att man ska förklara för alla som har det svårt av olika anledningar. Men det är också viktigt att man ska använda ett rikt språk som berikar, det har alla nytta av. Det blir svårt om man absolut inte kan svenska. Ändå tycker jag att det är nyttigt för eleverna att höra ett språk som innehåller fler ord än bara de allra vanligaste. Det hör till, det är inte bara musiken och termer, det är viktigt med språkutveckling även för de elever som har svenska som modersmål och de som har kommit längre med språket.

– Annars blir det lätt att man instruerar med fraser som är väldigt korta, fåordiga och torftiga. Den balansen har jag inte riktigt hittat. Då får man också göra det mer enskilt när man går runt och pratar med elever. Men den tiden är också ganska begränsad, berättar Ingrid Snickars.

En stund senare kommer läraren tillbaka till Losin Ibrahim. »Visst, nu börjar den sitta. Vad snabbt du har lärt dig.« Losin Ibrahim konstaterar att Björnen sover var lätt att öva in och visar hur hon har tänkte med sina lappar. »Den är alltid lika, tre-tre-ett, tre-tre-ett«, konstaterar Losin Ibrahim. »Smart att tänka så, musik är matematik«, flikar Ingrid Snickars in.

När alla har städat sina bord, plockat tillbaka sina nycklar och sina mobiltelefoner ur en korg, är lektionen över.

När Ingrid Snickars ser på hur hon arbetar nu jämfört med hur hon jobbade tidigare, blir det tydligt att hon får dela upp lektionerna i fler och mycket kortare delar. Det gäller diskussioner och samtal såväl som instruktioner.

– Det är svårt för någon att sitta och lyssna om de tappar bort sig efter två minuter. Men det kan också vara synd, för ibland är det så bra att kunna sitta ner och diskutera grejer. Det som ändå funkar bäst är spelmässigt naturligtvis, att musicera är den enklaste biten att komma igång med när man inte kan språket.