Nittio minuter. Varje vecka. Så ofta ska lärarna som undervisar i samma ämne träffas för att planera sin undervisning. – Ämnesdidaktiskt kollegium är ett bra exempel på hur man får in ett vetenskapligt förhållningssätt i vardagen, säger Inga Andersson på Centralskolan i Falköping.

Tisdag. Kvart över tre. Lärarna förflyttar sig med raska steg mellan Centralskolans olika byggnader. Det är dags för veckans ämnesdidaktiska diskussioner.

I byggnad 3 sitter SO-gruppen, som består av lärare som undervisar i årskurs 4–9. Just nu arbetar de med begrepp i samhällskunskap, berättar Ingela Milton som är gruppens samtalsledare.

Hon börjar med en runda om veckans arbete, som handlar om ”civilstånd”. Ett av de begrepp som förtestet visade att eleverna hade svårt för. Björn Almersved, SO-lärare på högstadiet, berättar att han först lät sina elever fundera enskilt på vad ordet betyder, sedan diskutera det med en kamrat och slutligen gruppvis.

– Det var lite svårt och blev alla möjliga konstiga förklaringar. Jag delade upp det i två ord, det blev lite fniss.

Efter ett tag kom eleverna fram till att civil betyder oskyldig. Många spelar dataspel och vet att man inte ska döda civila. Tillsammans bearbetade de ordet och kom in på att det är en juridisk term som ofta dyker upp när man ska fylla i blanketter.

– Eleverna kom fram till att det borde heta relationsstatus, så numera heter det RS i 6A!

I en annan byggnad sitter lärarna som undervisar i engelska på högstadiet. De är inne på sitt andra år med ämnesdidaktiskt kollegium och arbetar för tillfället med att jämföra engelsktalande länder. Ett område de tycker är svårt att bedöma och betydligt mer utmanande än det förra, som handlade om grammatik.

– Vi upplever att eleverna inte presterar så bra, säkerligen för att vi inte har undervisat om det, säger Anna-Kajsa Moberg, som leder gruppen.

Hon berättar att de började med att titta på kunskapskraven och försökte konkretisera dem. Sedan funderade lärarna på vilka svårigheter eleverna brukar ha.

– Vi kom fram till att det brukar vara svårt att fördjupa och utveckla jämförelser.

Tillsammans har de nu planerat fem lektioner och ska börja undervisa efter dem. Planeringarna sparas och blir en bank för framtiden. Lärarna har också gjort två filmer som visar på en enkel och en nyanserad jämförelse.

Att få möjlighet att schemalagt och regelbundet diskutera undervisningens innehåll med kollegor är bra och roligt, anser Sozan Said.

– Det är särskilt bra för mig som bara arbetat i två år som lärare. Jag lär mig jättemycket!

– När vi arbetade med grammatik blev det tydligt på för- och eftertesterna att eleverna lärt sig det vi undervisat om. Det blev även tydligt för eleverna, säger Anna-Kajsa Moberg.

Centralskolans arbete med ämnesdidaktiskt kollegium började med att Inga Andersson, specialpedagog och förstelärare med uppdrag att vara en länk mellan skolforskning och praktik, fick en inbjudan från Henrik Hansson och Maria Berqvist som är handledare i learning study. Tillsammans med forskare från Göteborgs universitet planerade de att göra en svensk variant av den kinesiska modellen Teacher Research Group.

Inga Andersson kontaktade kommunen, frågade om de var beredda att satsa och förklarade att det handlar om ett långsiktigt arbete. Och, inte minst viktigt: Att detta är något som lärare vill göra.

– Kommunen sa ja, främst med motiveringen att arbetssättet var kopplat till forskning.

Ämnesdidaktiskt kollegium är en utveckling av learning study, där lärarna utvecklar sin pågående undervisning kontinuerligt. Det är en fördel att ha arbetat med learning study då den teoretiska grunden är densamma, förklarar Inga Andersson. Tillsammans med fyra kollegor på skolan var hon först ut att gå en ettårig handledarutbildning.

– Jag har arbetat med learning study. Det gjorde att jag såg undervisning i ett nytt perspektiv. Men i längden blir det ganska tungrott, det fungerar inte riktigt i vardagen. Däremot har jag tagit med mig mycket av kunskapen, säger Ingela Milton, klasslärare och samtalsledare i SO-gruppen.

Det var lite trögt att få i gång planeringsarbetet. Även om lärarna sa att det här var precis vad de ville göra, undrade de hur de skulle få tid. Inget går ju att ta bort. En vanlig reaktion inför utvecklingsarbeten, konstaterar Inga Andersson.

– Men det handlar inte om att ta bort, utan är en process som successivt ”sopar undan” det som får lägre prioritet.

Problemet är, menar hon, att lärarjobbet ofta börjar i fel ände. Mejl, dokumentation och möten av olika slag får företräde. Sist, när man är trött, kommer planering av undervisning. Inga Andersson tror att om det går att visa att ämnesdidaktiskt kollegium är bra för skolan, så kommer det att få företräde.

– I dag är det mycket vind i seglen för kollegiala möten. Men det finns en risk för att mötena sker utan struktur. Jag menar att vårt arbetssätt verkligen har kvalitet. Skolan är i stort behov av att få fokus på det didaktiska innehållet.

Tillsammans väljer kollegorna ut områden som de sett att eleverna har svårigheter med – på nationella prov, tester och i praktiken. I nästa steg försöker de hitta en innehållsstruktur som utgår från kunskapskraven.

– Undervisning är svårt. Det är det första som kommer fram i grupperna. Man grottar ner sig och vrider och vänder på saker.

Inga Andersson tar som exempel när svensklärarna arbetade med frågan :”Varför har eleverna så svårt att sätta skiljetecken i en löpande text som de själva skrivit?” Trots att de vet vad en mening är, att den börjar med stor bokstav och slutar med skiljetecken.

Lärarna ältade frågan länge och upptäckte hur lite de, trots alla år de undervisat om detta, förstod var svårigheten låg. Det är lätt att ta för givet att eleverna förstår saker på samma sätt som en själv, påpekar hon.

– Vi säger vanligtvis: ”Du ska sätta punkt där du andas!” Men det kan man ju göra var som helst.

Lärarna använde sig av variationsteorin och plockade ut två meningar ur elevtexter. Meningarna var konstanta, men punktens placering varierade. Eleverna fick läsa meningarna tillsammans med en kamrat och höra hur det lät när det var fel och när det var rätt.

– Det som blev tydligt var att vi, för att eleverna skulle kunna urskilja var punkten ska vara, måste utsätta dem för att läsa fel i förhållande till rätt! Lärarna var så nöjda och märker nu att eleverna börjat skriva på ett helt annat sätt.

Arbetet med att utbilda samtalsledare och skapa grupper för alla ämnen fortsätter. Skolledningen siktar på att det ska bli en ämnesgrupp med en utbildad ledare i varje ämne, som träffas nittio minuter varje vecka. Att ledningen stöttar, planerar och prioriterar tiden kan inte nog poängteras, betonar Inga Andersson.

– Även rektor deltar vid några tillfällen under utbildningen, då handlar det bland annat om hur man skapar en hållbar organisation.

Det som inte riktigt fungerat än är schemaläggning. För de lärare som arbetar på högstadiet och exempelvis undervisar i både svenska och engelska kan det vara lite svårare att få till regelbundenheten. Men det vill rektor arbeta vidare med, enligt Inga Andersson.

Samtalsledarnas roll är betydelsefull. Det är viktigt att kunna styra upp diskussionerna.

– Vi pratar inget annat än innehåll och hur vi ska hantera det. De val jag gör i min undervisning ska ha en positiv inverkan på elevernas lärande.

»Det handlar om att skapa en kultur«

Ämnesdidaktiskt kollegium, ÄDK, är en utveckling av learning study. Tanken är att skapa en arena för kollegial undervisningsutveckling, berättar Henrik Hansson, som tillsammans med Maria Bergqvist har handlett omkring 150 learning studies. Nu är han även doktorand vid Jönköping University och forskar inom kollegialt lärande.

Hur började arbetet med ämnesdidaktiskt kollegium?

– Jag, Maria Bergqvist och Ference Marton vid Göteborgs universitet hade, för omkring tre år sedan, ett möte där vi funderade över hur man kan hjälpa lärare att kontinuerligt utveckla sin pågående undervisning. Learning study är en bra fördjupning i ett litet område, men kan vara svårt att arbeta med i det vardagliga arbetet. Vi har tittat på det som i Kina kallas Teacher Research Group.

De frågade några av de skolor som de tidigare arbetat med om de ville vara med i ett pilotprojekt. Under 2014–2015 utvecklade lärare, skolledare och handledare arbets-sättet tillsammans.

– Det kollegiala lärandet ska vara hållbart. Det handlar om att skapa en kultur på skolan där det ingår, säger Henrik Hansson.

Utvärderingen visade bland annat att arbetet gav synliga spår på elevernas lärande. Lärarna kände sig också mer professionella.

– Alla sa efteråt: ”Det här vill vi fortsätta med!”

Pilotprojektet visade också att det finns en risk att till exempel praktiskt estetiska ämnen och moderna språk klumpas ihop rent organisatoriskt, vilket innebär att lärarna i dessa ämnen inte får möjlighet att gå lika djupt i sitt kollegiala arbete.

– I nästa omgång ska vi vara tydligare med att alla ämnen ska ha egna grupper. Lärare i franska behöver prata med andra lärare som undervisar i samma ämne.