Huvudmännen har för dålig koll på enskilda skolor. Och de bör ge rektor större befogenhet att leda, framgår av en ny rapport.
Hur upplever rektorer sina möjligheter att göra ett bra arbete? Vilket stöd har de av huvudmännen? I rapporten Rektor – en stark länk i styrningen av skolan söker forskarna Elisabet Nihlfors och Olof Johansson svar på dessa frågor. Undersökningen bygger främst på enkätsvar från 3 181 rektorer och biträdande rektorer.
I rapporten konstateras att det finns tydliga brister i kommunikationen och förtroendet mellan kommunpolitiker och skolledare. Politikernas tilltro till rektorerna är låg och dessa å sin sida upplever låga krav från huvudmannen.
I skollagen formuleras rektors ansvar tydligt, men i praktiken finns det oklarheter kring befogenheter, liksom kring hur utvärderingar och kvalitetsredovisningar följs upp av huvudmannen. Kommunikationen försvåras av att det ofta är otydligt vem som representerar huvudmannen rent fysiskt.
– Är det fullmäktige, ordföranden, skolchefen? Och om en skola gång efter gång har dåliga resultat, av vem ska man utkräva ansvar? Ofta finns det knappt någon praxis för det, säger Elisabet Nihlfors, docent i pedagogik vid Uppsala universitet.
En slutsats i rapporten är att kommunikation och transparens mellan nivåerna i styrsystemet behöver öka. Ett tecken på att det är nödvändigt är att nämndpolitiker kan ha uppfattningen att resultaten i skolorna har förbättrats när de i själva verket har försämrats. För att rätta till det behöver huvudmannen bättre kunskaper, inte bara om kommunens skolor som helhet, utan om enskilda enheter. Rapportförfattarna anser också att fritidspolitikers möjligheter att leda och styra behöver ses över.
För att kommaåt problemen ger de två forskarna rekommendationer gällande rekrytering, urval och kompetensutveckling av skolledare, och hur deras möjligheter att leda kan förbättras.
– Stat och kommun skulle tillsammans kunna beställa en uppdragsutbildning av universiteten som ger skolledare kompetens för hela uppdraget, säger Elisabet Nihlfors.
Rapporten ger också råd om hur kommuner kan samverka med högskolor i förändringsarbetet, och om hur förtroendet mellan skolledare och huvudmän kan förbättras.
En förbättrad kunskap och kompetens inom hela systemet skulle förstärka rektorers möjlighet att styra sina egna verksamheter.
– Självklart är det rektor som ska bestämma över hur den egna organisationen ska se ut. Då behöver rektor ha legitimitet och förtroende för att göra detta.